Om Stina

Stina Tönnäng

Hej hopp!!!

Stina heter jag. Jag är en glad och tänkande 30-åring.   


Just nu…
…arbetar jag som församlingssekreterare i Ansgarsförsamlingen i Västerås. Jag trivs mycket bra och är glad att få vara där!

Lite historik… (för den som är intresserad)
Jag växte upp i den underbara(?) staden Karlskoga. Jag gick så klart på stans bästa skolor, Ekeby (som nu för tiden är komvux), Karlberg och Alnängsskolan (vilken f.ö. inte existerar längre). Efter gymnasiet (den som har koll har förstått att jag gick omvårdnad) flydde jag stan till det otroligt stora ;) Rimforsa, fyra mil söder om Linköping. Tänkte bara gå ett år på folkhögskola och läste då en bibellinje på Liljeholmens folkhögskola (det är en toppenskola, med bra lärare och utbildningar).  

Ett år blev till slut tre år, som det ser ut just nu… För efter ett år i obygden ville jag ha ännu mer enskildhet och sökte därför en ulandslinje på Hållands folkhögskola, som ligger mitt i de jämtländska fjällen, nästan. Det är i alla fall ca 15 km till Åre.  Så nära fjällen det blev… och jag som inte åker skidor, fast nu har jag lärt mig och vill åka igen! Underbart att få se Guds skapelse på nära håll och verkligen få vara ute i fjällen, sitta nere vid Ristafallet eller gå romantiska månskenspromenader längs vägen och titta på stjärnor och norrsken. Och för alla skidfantaster: det är nära till backarna och säsongen är lång!!! Dessutom finns stora möjlligeheter att ge sig ut på vandring eller skidturer i fjällen!

Folkhögskola är speciellt, därför fastnade jag ett år till på Hålland, nu blev det en pionjärlinje. Och vad är det då? Bra fråga, en form av teamträningsutbildning. Under två månader på skolan förbereder man sig för en sex månaders lång praktik inom ett kristet arbete någonstans i världen. Jag valde att göra praktiken i Karlskoga som ungdomsledare i Baptistkyrkan. Det var givande, spännande och utmanande månader. Som avslutning på kursen hade vi en månads uppföljning och bearbetning. Vi började också titta framåt vad som skulle hända efter året. I alla fall ett bra år som jag inte vill vara utan trots att det vissa stunder var jättejobbigt. Man lär sig otroligt mycket och får många nära vänner. Så vet du inte vad du ska göra, kolla in en folkhögskola. De två jag har gått på är super!!!

Nästan nutid…
Hade ingen aning om vad jag skulle ta mig till efter 15 år i skola, så jag flyttade till Eskilstuna i augusti 2001. Tog en paus i pluggandet och jobbade som undersköterska på ett älderboende. Sedan började jag läsa på högskolan här i Eskilstuna. Sommaren 2006 avslutade jag fyra år av högskolestudier och kan kalla mig beteendevetare. Totalt blev det tre år av beteendevetenskap plus ett år med engelska, körsång och teater.
Under åtta månader vikarierade jag som socialsekreterare i Torshälla på Individ- och Familjeomsorgen, vilket var ett spännande och utmanande arbete. Jag lärde mig något nytt nästan varje dag.
 

Många har frågat varför just Eskilstuna, och jag vet faktiskt inte riktigt, Guds ledning kanske. Men efter att ha bott här ett tag nu så känner jag att jag trivs riktigt bra och jag har lärt mig mycket nytt och utvecklats som människa! Och så hittade jag ju KÄRLEKEN eller så var det han som hittade mig. Vi har varit gifta sedan den 19 juni 2004.